Varför ska man kompensera?

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat..

Kompensation som en del av kommunens hållbarhetsarbete

I Sverige har kommunerna huvudansvar för den fysiska planeringen av mark- och vattenområden, vilket styrs genom upprättande av bland annat detaljplaner, översiktsplaner och andra strategiska plandokument. Markex­ploatering för skapande av bostäder, industrier, affärslokaler, och lokaler för skola, vård och omsorg är i stor utsträckning kopplad till kom­munernas detaljplanering. Exploatering resulterar ofta i en di­rekt påverkan på områdets ekosystemtjänster och biolo­giska mångfald, men kan också ge upphov till indirekt påverkan på om­kringliggande områden genom föroreningar i luft, mark, vatten, och genom en minskning av arters habitat och spridningsmöjligheter. Kommunernas planeringsbeslut har alltså en stor betydelse för hur de lokala ekosystemtjänsterna och den biologiska mångfalden bevaras och utvecklas.

(Bilden kanske ersätts med intervjufilm)

Kompensation som ett led i skadelindringshierarkin

Ekologisk kompensation bör inte ses som ett separat verktyg utan ska alltid betraktas inom ramen för skadelindringshierarkin, en arbetsmetodik med fyra steg som bör användas i samband med beslut om exploatering, och där syftet är att i första hand försöka undvika att negativ miljöpåverkan uppstår. Endast i sista hand tillämpas kompensation genom skapande av nya värden om detta behövs för att nettoförlust ska undvikas. 

Skadelindringshierarkins fyra steg är undvika, minimera (begränsa, använda skyddsåtgärder), restaurera (återställa, använda avhjälpande åtgärder) och kompensera.

(Bilden ska bytas ut, ej vår. Kanske intervjufilm istället)

Skadelindringshierarkin används vanligen i samband med miljöbalksären­den, till exempel i miljökonsekvensbeskrivningar och vid tillståndspröv­ningar av verksamheter där det är möjligt att ställa krav på kompensation. Vid prövningar lyfts vikten av att möjligheten till kompensationen inte ska tas i beaktande i beslut om att tillåta en verksamhet, utan att det i första hand bör redovisas hur negativa miljöeffekter ska undvikas, minimeras och restaureras. Först om beslut tas om att tillåta verksamheten kommer frågan om kompensation in i bilden. Detta brukar kallas för ”prövning i två steg”, och motiveringen till detta är att kompensation inte ska kunna användas som ett argument för att tillåta exploatering eller miljöskadlig verksamhet, utan att det viktigaste är att i första hand bevara naturmiljövärden.

Balanseringsprincipen

Balanseringsprincipen har en mycket nära anknyt­ning till skadelindringshierarkin och innefattar i själva ver­ket snarlika skadelindringsteg som benämns undvika, minimera, utjämna och ersätta.

(Ska vi använda denna bild? – kommer från Erik)


Vanligen sker tillämpningen av balanseringsprincipen vid detaljplaneärenden. Precis som i skadelindringshie­rarkin handlar stegen undvika och minimera om att beakta hur negativa konsekvenser för naturmiljöer helt kan undvikas eller minskas genom projektets lokalisering respektive utformning. Stegen ut­jämna och ersätta kan båda ses kompensationsåtgärder men skiljer sig ge­nom var åtgärderna genomförs och om åtgärderna skapar miljövärden som är lika eller olika i förhållande till de värden som skadats. I senare avsnitt av guiden ges vägledning och exempel på hur balanseringsprincipen mer specifikt kan tillämpas i den kommunala planeringen.

Fler goda skäl att kompensera

Befolkningsmängden i Sverige bedöms öka och med detta ökar också behovet av byggnation och exploatering. Detta leder till mer skada och förlust av naturmiljövärden och ekosystemtjänster vilket skapar behov av ett verktyg som motverkar denna förlust, och där den som orsakar förlusterna också bekostar nödvändiga åtgärder.

Vid detaljplanering berörs vanligen ”vardagslandskapet” och inom rådande lagstiftning saknas i stor utsträckning stöd för att kräva kompensation av skador på dessa värden. Trots detta är det viktigt att bevara och kompensera även ”vardagliga” naturmiljövärden, särskilt i tätorter, för att bibehålla spridningsvägar, rekreationsmöjligheter och andra ekosystemtjänster.

För att Sverige ska nå de ambitiösa nationella och internationella miljö- och hållbarhetsmål som beslutats krävs att ytterligare nettoförluster av naturmiljövärden förhindras även i den bebyggda miljön. Ekologisk kompensation är ett av de få tillgängliga styrmedel som har detta som huvudsyfte.

Att förlora ekosystemtjänster kan betyda stora framtida kostnader för samhället. Bevarande och kompensation av ekosystemtjänster i fysisk planering är inte minst viktigt för att bygga samhällen som är anpassade för den pågående klimatförändringen.

Ekoplankompassen är skapad i samarbete mellan
Hållbar Utveckling Skåne och Högskolan Kristianstad.

Material är inhämtat från forskningsprojektet “Ekologisk kompensation som styrmedel – ett kommunperspektiv (MuniComp)” från Högskolan Kristianstad och kommuner som arbetar med ekologisk kompensation samt från intervjuer gjorda under 2022 av Hållbar Utveckling Skåne. 
Projektpartners: Hållbar Utveckling Skåne, Högskolan Kristianstad, Naturvårdsverket, Boverket och kommunerna: Eslöv, Helsingborg, Hässleholm, Landskrona, Lomma, Sjöbo, Svalöv, Trelleborg, Ystad, Ängelholm och Åstorp.
 
Finansiär: Region Skånes miljövårdsfond

Kontakt: info@hutskane.se

© 2022 Hållbar Utveckling Skåne