Varför ska man kompensera?

På den här sidan hittar du incitamenten att jobba med ekologisk kompensation och får lära dig mer om begrepp som skadelindringshierarkin och balanseringsprincipen. 

Kompensation som en del av kommunens hållbarhetsarbete

I Sverige har kommunerna huvudansvar för den fysiska planeringen av mark- och vattenområden, vilket styrs genom upprättande av bland annat detaljplaner, översiktsplaner och andra strategiska plandokument. Markex­ploatering för skapande av bostäder, industrier, affärslokaler, och lokaler för skola, vård och omsorg är i stor utsträckning kopplad till kom­munernas detaljplanering. Exploatering resulterar ofta i en di­rekt påverkan på områdets ekosystemtjänster och biolo­giska mångfald, men kan också ge upphov till indirekt påverkan på om­kringliggande områden genom föroreningar i luft, mark, vatten, och genom en minskning av arters habitat och spridningsmöjligheter. Kommunernas planeringsbeslut har alltså en stor betydelse för hur de lokala ekosystemtjänsterna och den biologiska mångfalden bevaras och utvecklas.

trees
tree-color

Skadelindringshierarkin

Ekologisk kompensation bör inte ses som ett separat verktyg utan ska alltid betraktas inom ramen för skadelindringshierarkin, en arbetsmetodik med fyra steg som bör användas i samband med beslut om exploatering, och där syftet är att i första hand försöka undvika att negativ miljöpåverkan uppstår. Endast i sista hand tillämpas kompensation genom skapande av nya värden om detta behövs för att nettoförlust ska undvikas.

Skadelindringshierarkins fyra steg är  

  • Undvikabedömning av möjliga alternativ (ofta lokalisering) som undviker miljöverkan
  • Minimeraanpassningar inom valt område för att minska miljöpåverkan
  • Restaurera – återställande av uppkomna miljöskador inom exploateringsområdet  
  • Kompensera – skapande eller skyddande av miljövärden på annan plats


Det kan förekomma olika benämningar av stegen, till exempel kan steget minimera benämnas som begränsa eller 
skyddsåtgärder, och för steget restaurera kan termerna återställa eller avhjälpa användas. 

I filmen: Erik Lindblom, Specialist tillstånds- och miljöprövningar på IVL Svenska Miljöinstitutet, om skadelindringshierarkins fyra steg. (1 min)

Läs mer: Delrapport från projektet MuniComp om skadelindingshierarkin

Skadelindringshierarkin och ekologisk kompensation används vanligen i samband med miljöbedömningar enligt 6 kap. Miljöbalken kopplade till tillstånd och dispenser. Det är viktigt att möjligheten att kompensera för förväntade miljöskador inte tas som ett argument för att tillåta exploatering. Ekologisk kompensation ska snarare ses som ett sätt att undvika nettoförluster av naturvärden, medan det är de återstående skadorna efter tillämpningen av skadelindringshierarkins första tre steg som ska ligga till grund för beslut om att tillåta eller avslå en ansökan om tillstånd eller dispens. Detta brukar kallas för ”prövning i två steg” och betydelsen av att tillämpa detta har betonats av Naturvårdsverket.

tree-color

Balanseringsprincipen

Balanseringsprincipen har en mycket nära anknyt­ning till skadelindringshierarkin och innefattar i själva ver­ket snarlika skadelindringsteg som benämns undvika, minimera, utjämna och ersätta.

Bild: Boverkets illustration av kompensationstrappan

Vanligen sker tillämpningen av principen vid detaljplaneärenden. Precis som i skadelindringshie­rarkin handlar stegen undvika och minimera om att beakta hur negativa konsekvenser för naturmiljöer helt kan undvikas eller minskas genom projektets lokalisering respektive minimeras genom anpassningar i planens utformning. Stegen ut­jämna och ersätta kan båda ses som kompensationsåtgärder men skiljer sig främst ge­nom att utjämna avser kompensation inom eller i direkt anslutning till exploateringsområdet och med samma eller liknande naturvärden som de som skadats, medan ersätta avser kompensation på annan plats och med samma eller annat naturvärde

I filmen: Fredrik Bengtsson, Kommunekolog, och Gustav Johnsson, Planarkitekt, berättar hur de jobbar med balanseringsprincipen i Helsingborgs stad. (1 min, 10 sek)

tree-color

Fler goda skäl att kompensera

Att förlora ekosystemtjänster kan betyda stora framtida kostnader för samhället. Bevarande och kompensation av ekosystemtjänster i fysisk planering är inte minst viktigt för att bygga samhällen som är anpassade för den pågående klimatförändringen.

Befolkningsmängden i Sverige bedöms öka och med detta ökar också behovet av byggnation och exploatering. Detta leder till mer skada och förlust av naturmiljövärden och ekosystemtjänster vilket skapar behov av ett verktyg som motverkar denna förlust, och där den som orsakar förlusterna också bekostar nödvändiga åtgärder.

Vid detaljplanering berörs vanligen ”vardagslandskapet” och inom rådande lagstiftning saknas i stor utsträckning stöd för att kräva kompensation av skador på dessa värden. Trots detta är det viktigt att bevara och kompensera även ”vardagliga” naturmiljövärden, särskilt i tätorter, för att bibehålla spridningsvägar, rekreationsmöjligheter och andra ekosystemtjänster.

För att Sverige ska nå de ambitiösa nationella och internationella miljö- och hållbarhetsmål som beslutats krävs att ytterligare nettoförluster av naturmiljövärden förhindras även i den bebyggda miljön. Ekologisk kompensation är ett av de få tillgängliga styrmedel som har detta som huvudsyfte.

Ett av etappmålen inom miljömålssystemet är Integrering av stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer, som anger att:  

  • En majoritet av kommunerna skall senast år 2025 ta tillvara och integrera stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer vid planering, byggande och förvaltning i städer och tätorter”.


Om detta mål ska nås kan vi inte fortsätta att ta grönområden i anspråk utan att kompensera genom att skapa nya grönområden.  

Ekoplankompassen är skapad i samarbete mellan
Hållbar Utveckling Skåne och Högskolan Kristianstad.

Material är inhämtat från forskningsprojektet “Ekologisk kompensation som styrmedel – ett kommunperspektiv (MuniComp)” från Högskolan Kristianstad och kommuner som arbetar med ekologisk kompensation samt från intervjuer gjorda under 2022 av Hållbar Utveckling Skåne. 
Projektpartners: Hållbar Utveckling Skåne, Högskolan Kristianstad, Naturvårdsverket, Boverket och kommunerna: Eslöv, Helsingborg, Hässleholm, Landskrona, Lomma, Sjöbo, Svalöv, Trelleborg, Ystad, Ängelholm och Åstorp.
 

Finansiär: Region Skånes miljövårdsfond
Kontakt: info@hutskane.se

© 2022 Hållbar Utveckling Skåne